Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en psykologisk behandlingsmetod som framför allt karaktäriseras av:
- Att man arbetar med vad man gör (eller inte gör) och tänker i situationer här i nuet
- Att man arbetar med hjälp till självhjälp
- Att man arbetar målinriktat
- Att man arbetar med metoder som visat sig effektiva i vetenskapliga studier
Fokus på problem i nuet
Våra beteenden, tankar och känslor hör ihop och påverkar varandra. Oftast är det negativa känslor såsom ångest eller nedstämdhet som signalerar till oss att något är fel och ger oss upplevelsen av att vi inte mår bra. Men plågsamma tankar i form av ord eller bilder eller beteenden som klienten inte kan sluta med, kan ha samma funktion. I KBT är fokus på de beteenden, tankar och känslor som man upplever som problematiska i sitt liv just nu. Ens uppväxt eller levnadshistoria då, är inte den viktig? Jo, självklart är den det. Det liv man har levt har skapat den man är, men det man gjorde igår kan inte göras ogjort varför man i KBT fokuserar på klientens upplevelser idag och möjliga förändringar till i morgon.
Hjälp till självhjälp
KBT handlar om hjälp till självhjälp. Detta innebär att mycket av arbetet i terapin utförs av klienten själv med vägledning av psykologen. Ofta kommer man överens om så kallade hemuppgifter, som är olika aktiviteter och övningar som klienten gör mellan besöken och som syftar till att generalisera behandlingen från terapirummet till ens vardag utanför. Det är värt att komma ihåg att man oftast bara träffar sin psykolog 45 minuter varje eller varannan vecka, vilket ju är en mycket liten del av ens liv, därför blir det man gör utanför träffarna oerhört viktigt i arbetet mot ett bättre mående.
Mål
I KBT är man tydlig med vilka mål behandlingen bör ha. Dessa mål bygger dels på vad klienten önskar, men också vad man anser sig kunna åstadkomma i terapin. Realistiska och tydliga mål gör det möjligt att veta vart man är på väg och hur långt på vägen man kommit. Med tydliga mål menar man ofta beteendemål, dvs att målet är något som beskrivs i termer av vad man ska kunna göra vid slutet av terapin.
Vetenskaplig förankring
KBT har visat sig vara mycket effektiv när det gäller behandling av en rad psykiska problem som olika former av ångestsyndrom och depression. Men även på olika kroppsliga problem som smärta och orolig mage har terapin en bevisad positiv effekt. På Socialstyrelsens hemsida så kan du läsa mer om forskningsläget för KBT.
En av de mest kraftfulla interventionerna i KBT är exponering. Exponering används framförallt vid behandling av ångest och handlar om att utsätta sig för det som är ångestframkallande. Dessa objekt eller situationer undviks ofta av den drabbade. Att undvika något skrämmande är helt naturligt men leder också till att rädslan kvarstår. Exponering utförs alltid under trygga omständigheter och ska alltid vara väl planerad av psykologen tillsammans med klienten. Vid ångestsyndrom så har något som egentligen är ofarligt, som t.ex. att prata med okända, hissknappar eller ens egna hjärtslag, blivit förknippat med ångest. Syftet med exponeringen är att kroppen och hjärnan ska få nya erfarenheter av det objekt eller den situation som det exponeras för. Det finns också möjlighet att pröva de katastroftankar som är förknippade med de ångestväckande situationerna. Dessa kan bara bli motbevisade om man utsätter sig för dem. Exponering kan utföras både tillsammans med en terapeut och på egen hand och är ofta en viktig del av de hemuppgifter som klienten får i en behandling.
För den som är drabbad av depression är varje dag en kamp mot negativa känslor, trötthet och ibland också självmordstankar. I ett tidigt skede i den depressiva processen kommer nedstämdheten krypande och med den en olust att företa sig saker som tidigare varit roliga. Det är lätt att börja dra sig undan vilket leder till färre positiva upplevelser vilket i sin tur ökar nedstämdheten. Den depressiva spiralen är ett faktum. I beteendeaktivering, som är en behandlingsintervention vid just depression, börjar man med att kartlägga hur måendet skiftar under dagen beroende på aktivitet. Ofta framkommer depressiva mönster med passivitet och hög nedstämdhet samt direkta undvikanden av sociala kontakter p.g.a. olust. Beteendeaktivering går sedan ut på att bryta dessa mönster och öka graden av meningsfulla aktiviteter och därmed chansen till positiva upplevelser. Det kan gå till så att tidigare uppskattade aktiviteter planeras in under veckan. På detta sätt byggs än mer positiv vardag steg för steg upp. Finns det tydliga mönster där passiva beteenden triggas igång i vissa situationer behöver dessa brytas på ett konstruktivt sätt. T.ex. om det vanliga beteendet är att efter jobbet lägga sig i soffan, med ökad nedstämdhet som följd, kan ett alternativ vara att ringa en kompis eller ta en promenad. Detta ska göras oavsett om det känns lockande eller inte.